Stiftelsen bildades 2022 - första utdelning 2024

2024     Anders Ahlström                                                                                650 000 kr

               f. 1983    lektor och  docent.

Anders Ahlström tilldelas stipendium (år 1) ur Jan Hain stiftelse för vetenskaplig teknisk forskning inom miljö och klimat 2024 för sin forskning inom global kolcykling.

Ahlström är lektor och docent i naturgeografi och ekosystemvetenskap vid Lunds universitet.

Ahlström har en bred bas i klimat och miljöforskning med flera tonsättande studier inom global kolcykling, medförfattarskap till IPCCs rapporter, den globala hållbarhetsrapporten och medverkan i global carbon project och international soil carbon network. Hans forskning är välciterad och han har vidare organiserat flera internationella möten, seminarier och konferenser.

Ahlström har studerat och doktorerat vid Lunds Universitet och återvände, efter en tid på Stanford Universitet i USA, som biträdande lektor år 2018. Han har sedan fokuserat på nordliga skogar och hur dessa påverkas av människor och klimat och miljöförändringar, motiverat av en stor internationell kunskapslucka och förutsättningarna i Sverige för att genomföra den ambitiösa forskningen. Hans grupp har karterat Sveriges mest naturliga skogar, så kallade urskogar, och etablerat ett inventeringsnätverk i dessa skogar över hela Sverige med syftet att kunna jämföra tillstånden och påverkan av klimat och miljöförändringar mellan naturliga och skötta skogar.

Forskningen har vägletts av kunskapsluckor med stor flexibilitet i vilka metoder som används, från fält- och laboratoriearbete till satellitbaserade studier och datorbaserad modellering. En sådan kunskapslucka är mängden av kol som lagras i marken i olika ekosystem, där kunskapsluckan till stor del beror på det tidskrävande arbete som behövs för att samla in prover och den relativa avsaknaden av data som ett resultat från detta.  Gruppen har lagt flera fältsäsonger i fält och samlat in vad som antagligen är det största datasetet om kol-lagring i både vegetation, död ved och marken från nordliga urskogar i världen. Resultaten från denna forskning börjar nu ta form och det framstår som om resultaten har ett mycket stort värde för vår förståelse om hur skogsbruk har påverkat nordliga ekosystem. 

Relevansen av denna forskning kan även påvisas av en annan del av Ahlströms forskning som handlar om vilken skog som huggs. Han har kunnat visa att en stor del av skogsavverkningen i Sverige är avverkning av naturskog, skog som antagligen är lik den urskog som gruppen har fokuserat på. Denna avverkning har fått ganska liten internationell uppmärksamhet, trots att den är flera gånger snabbare än t.ex. avskogningen i Amazonas. De har också kunnat rapportera om avsaknaden om liknande forskning i Nordamerika och andra länder i Eurasien trots att det finns tecken på att samma saker sannolikt sker över hela norra halvklotet. Detta tyder på att gruppens forskning kan vara starten på ett nytt internationellt forskningsområde med mycket stor relevans både för klimat och miljöforskning och för pågående policyarbete på nationell och internationell nivå. Slutligen så är forskningen av stort intresse för hur naturgeografi och naturvetenskap och kan appliceras på frågor som är relevanta för både grundläggande forskning och aktuella samhällsfrågor.

2024     Helena Svensson                                                                                 650 000 kr

               f. 1980, fil. dr., universitetslektor.

Helena Svensson tilldelas stipendium (år 1) ur Jan Hain stiftelse för teknisk forskning inom miljö och klimat 2024 för sin fördjupade forskning om koldioxidavskiljning.

Helena Svensson disputerade 2014 i kemiteknik med en avhandling om koldioxidavskiljning.
Hennes forskargärning i rollen som universitetslektor på Avdelningen inom kemiteknik har fortsatt inom samma område där hon byggt upp kritisk infrastruktur och kontakter med forskare inom området och hon är nu ansvarig för Kemitekniks forskning inom området. En stor del av Helenas forskning är inriktad mot vattenfria aminsystem vilka skiljer sig från konventionella vattenbaserade system genom att regenereringen av absorbenten kan ske vid lägre temperaturer vilket öppnar upp för att använda spillvärme i processen, som genererar nya intressanta vägar
att integrera koldioxidavskiljning med övriga processer.

Helena medverkar i flertalet projekt inom området där hon, tillsammans med kollegor,
demonstrerar processen både i laboratorieskala och i pilotskala i industrin. Forskningen är till
största del externt finansierad via bl.a. Vetenskapsrådet och Energimyndigheten. Syftet med
projekten är att demonstrera och utveckla processen för att förverkliga potentialen hos de
vattenfria systemen och uppnå en hög energi- och kostnadseffektivitet. Genom att
processens energi integrerar på ett nytt sätt uppstår nya möjligheter att modifiera även äldre
kraftvärmeanläggningar baserade på biomassa och avfall. Listan kan göras mycket lång för
möjligheterna att implementera teknologin.

Utvecklingen och implementeringen av teknologin är kritisk för att förhindra
klimatförändringen som, i all väsentlighet, beror på våra utsläpp av koldioxid. Tyvärr, så
anses kostnaderna mycket höga för att införa CCS, men teknologin som utvecklas i Helenas
forskargrupp har stora möjligheter att avsevärt förändra detta. Man kan skapa
koldioxidsänkor genom att låta biomassan uppta koldioxid, som är en naturlig del av
fotosyntesen, för att sedan förbränna biomassan – men i stället för att släppa ut koldioxiden
till atmosfären, avskilja och lagra den där den inte gör någon skada. Detta innebär att den
koldioxid som har upptagits vid trädens tillväxt tas ut ur kretsloppet och lagras för all framtid.
Teknologin kan även appliceras på kolkraft som är en mycket stor bidragande orsak för
klimatomställningen. För att illustrera vikten av detta, kan man visa att världens kolkraft
släpper ut lika mycket koldioxid som hela Sverige på 45 timmar!